Anlände tordag kväll till Geneve där jag träffade mina resekamrater för bilresan till Zinal för första ggn. Två finnar Mika och Joke... Skulle de komma fulltankade med vodka o kniven i handen???
Nej visade det sig, de kom fulltankade med brädor och låg humor(dvs under bältet även för de med modernt Gällivare häng. Nåja det dröjde inte många minuter innan jag försvarade Sveriges färger även inom detta område:-)
Zinal...
Sex veckor sedan sista snöfallet (snöfall mindre än metern räknas tydligen inte) Fortfarande ganska så mycket snö men varmt väder och steksol tär en del. Bäst var alltså att sticka ut i backen så tidigt som möjligt. Jag lät mina svårbegripliga finnar ta del av der första manchestret medan jag delade ut Afterburners till intresserade. Sedan var det min tur att försvara Sverige igen, jag var enda svensk men enligt rykte från Pokkis skulle det ha varit en svensk tidigare. Han hade dock inte träffat honom, vet någon vem det kan ha varit?
Förhållandena var nu som bäst när solen värmt upp snön något. Första dagen passade jag på att testa några virusbrädor vilket totalt sabbade min teknik ett tag. Ovan vid dessa styva as samt långa och väldigt branta backar gjorde att det tog ett tag innan jag kunde göra sveriges färger rättvisa. Efter någon dag samt åter på min älskade Woodburner började dock extremsvängarna sitta.
På lördagen var det middag, nåja kletig ostfondue med bröd är inte vad jag kallar middag... Engergi o fett intogs i alla fall. Vissa finska vänner intog berusningsdrycker i mästarstil vilket bara kan sluta på ett sätt. Efter det att några fått avlägsna sig till hotellrummet kl 20 så berättade Patrice o Jaques om hur det hela började, riktigt roligt faktiskt. De kom oxå med lite tekniktips.
Söndagen var den mest hektiska dagen i Afterburner ståndet. Janne visade sig kär i Burnerbruden och körde lite uppvisningar för alla intresserade. Bilder kommer... Förhållandena i de berömda pisterna Le Col och Bartholome var mycket bra på förmiddagen. De är ganska långa och trots några dagars tillvänjning av den höga alpluften var jag ändå tvungen att ta minst en vilopaus på vägen ner.
Då det var ca 200 carvare ute i backarna och varmt med stekande sol så började det komma fram lite sten på em. Dvs ett besök i Tooltonics tältet för slipning av tilltufsade kanter var nödvändigt för många.
På kvällen var det middag i Sorebois, dvs vid kabinbanans topp. Vis av sina misstag tog Finne nr1(inga namn...) det mycket lungt med spriten. Finne nr 3 visade sig ha så dåligt minne att han aldrig lär sig av tidigare upplevelser utan var frånvarande stora delar tiden och missade visningen från dagens åkande på filmduken.
Då varning för regn o snö utfärdats var det mycket mindre folk i backarna på måndagen. Fick ta många svängar i nästan helt orörd Le Col, den berömda pisten från extremecarving filmerna. Nu satt tekniken bättre än någonsin och jag var mycket nöjd.
Nu sitter jag hemma efter en jobbig hemresa(inga direktplan fanns) och längtar efter att återigen få lägga riktigt djupa svängar i snön.
Hoppas att Sverige får ett starkare lag till nästa år.
Woodburner, Blackburner, Burner 197, Bullet Skwal 174